Strategi och sanning

Nu börjar det fina vädret igen. Vet att jag tagit upp det tidigare. Men det förstör allt jag byggt upp. Vad nu det är jag byggt upp? Nu hotar det dock min existens mer än någonsin. För hur kul tycker folk det är att köpa vinyl i min dammiga butik när man kan sitta ute i 25 graders värme och dricka öl på uteserveringar.

Jag förstår det likväl som jag föraktar det. Men nu till sanningen:

Värme gör dig slapp och trög i skallen. Öl gör dig fattig och konstlad glad. En glädje som försvinner lika snabbt som din ostadiga ekonomi. Kvar lever du på minnen som börjat försvinna redan nästa dag.

Då är det bättre att investera i tonvis med svart, blank, tjusig vinyl. Fina runda "plastkakor" som du stolt visar upp i en snygg hylla i ditt vardagsrum. Eller varför inte bara vandra runt på stan med en fullproppad påse från blenda med de runda svarta änglarna. Naturligtvis olika titlar olika dagar i veckan. Du kan till och med fylla påsen med skivor som passar de vänner du planerar att träffa under dagen. Ska du på date med någon som du vill ligga eller leva resten av ditt liv med krävs det naturligtvis en planering utöver det vanliga. Då krävs en strategi. En strategi som kan vara större än livet självt. Då kan du ringa mig. Eller besöka mig i affären.

Vinylstyrelsen

En reporter på mitt jobb / Tisdagen 29 April

Fick ett mejl i min brevlåda för några dagar sedan. Det kom från en reporter på P3. Han hade tittat lite på min blogg här och ville hänga ut en dag med mig i affären. Ville fånga min vardag och om och hur nedladdningen påverkat min butik. Sagt och gjort. Han ville ha tråkigt. Det fick han. Han hade så tråkigt så när han gick på "lunch" så blev han borta från halv två till halv sex. Jag klandrar honom inte. Det var fint väder ute. Det var dötråkigt i affären. Förutom ett besök av Sven. Jag förklarade för Sven att P3 höll på att göra ett inslag om affären.

-Nu? sa Sven
-Ja, sa jag.
Sven tittade upp i taket.
-Var är dom?
-På lunch. Inte i taket.
-Nä jag tittar efter mikrofonerna, förklarade Sven.
-De hänger inte upp dem i taket, sa jag.
-Men de är på lunch till klockan fem, tvivlade Sven.
-Har du gått och blivit fröken ur?
-En timma kvar till bolaget stänger, svarade Sven, har du en hundring till den 18:e?

Jag tog fram Svens post-it-lånelapp. Skrev 100:- och slängde honom en hundring i handen. Sven trevade sig ut som han alltid gör. Ut går det långsamt, in går det jättesnabbt.

Halv sex kom Niklas tillbaka som gjorde P3-inslaget och gjorde lite mer mic-jobb. Vi fejkade öppning och stängning. Jag svarade på några frågor som jag inte kom i håg nu. Han lovade att säga till när det skulle sändas. Det lovar jag till Er som läser här också. Jag är dock tveksam till att det kommer att sändas. Det blir väl så här:

Rassel-rassel, knirrk, knaarrr(Dörren låter förjävligt när den öppnas). (jag går fram till skivspelarna och sätter på den), Säger typ,
-Ja, så har man öppnat.
Sedan repeteras allt fast baklänges och jag avslutar med,
-Ja, så var det stängt då.

Måndagen 28 April

Hurra! Hurra! Hurra! Mina medmäniskor har fortfarande lön kvar. Det rasslade in orders på nätet och in genom dörren stormade folk in. Det kändes ett tag som 2001. I bland är det skönt att bli svettig.