söndag 23 mars 2008

Twin Peaks i affären för några veckor sedan

Någon dag för några veckor sedan.
I dag kom en jättekort och smal man i 55-års åldern in i affären .Han nådde inte ens upp till disken. Han måste haft någon bensjukdom för han gick på kryckor och hela underkroppen slängde och svängde ganska okontrollerat. Stod i kassan för att vår praktikant som bara orkar komma varannan dag inte orkat komma. Hon är 18 år. Kändes som det tog en evighet för honom att ens komma in genom dörren och sedan gunga och svänga sig hela vägen fram till kassan. När han väl kom fram frågade han med en slags heliumröst,

- Har ni cigaretter?
- Nej, vi säljer vinylskivor.

Varpå han svängde och krängde i ytterligare 10 minuter innan han lyckades krångla sig skrällandes med sina kryckor till dörren och ut. Fick en fin känsla av David Lynch, the black lodge och Laura Palmer. Efter den konstiga stunden kände jag att det var dags med en lunch

Fredagsblodet kokar

Fredagen 14 mars
Fredagar gillar vi i allmänhet. Särskilt om man har en skivaffär. Då glömmer man bort varför man har gråtit ensam i affären de tidigare dagarna. Då fylls min fina, stora, härliga affär med tonåringar, 25-åringar samt en och annan medelålders. Ögonen fuktas mig, saliven växer i munnen när jag slår in tolva på tolva i kassan. 89kr+89kr+89kr+89kr=356kr. Kort eller kontant? Tack så mycket. Ha en trevlig helg. Ta det lugnt. Tänk om alla dagar vore som fredagar.

lördag 22 mars 2008

Delfiner i centrum

Torsdagen 13 Mars
Sätter i nyckeln och öppnar dörren till affären med sviter i kroppen från gårdagens fall i trappan. Lätt ömhet och extrakryddad stelhet i ryggslutet. Ger min trapp några sura blickar och en tunguträckning innan jag bestiger den på väg upp till kontoret bakom kassan. Sörplar högljutt mitt medhavda kaffe från publik.

Slår på datorn med 30 minuter till öppning. Skall egentligen skriva ut ordrar, plocka dem och kanske hinna lägga upp lite nyinkommen vinyl på vår hemsida www.blenda.com . Men fastar i min mailkorg. Ett mail från en farbror som känner sig som en delfin i en människokropp har fångat min uppmärksamhet. Klickar mig in på den bifogade länken www.svedimf.3w.se och läser storögt om en galning som anser sig själv vara delfin fångad i en människokropp.

Missar min butiksöppning med 5 minuter bara på grund av vansinnesmejlet. Vet inte vad jag ska tro. Är det på skoj? Det mesta talar för det. Bl.a loggan. Ser helt knas ut. Går ut i butiken. Sorterar lite skivor. Växlar lite stål mot en sedel åt en dam som parkerat utanför och frågar om hur Göteborgs stad kan ta 25kr/tim för att parkera sin bil på Andra Långgatan. Jag svarar med att i vanliga fall brukar jag inte växla pengar till automaten utanför och förklarar vidare att långgatan räknas som centrum och där är det dyrt att parkera fossila-bränsle-slukare. Hon lägger pannan i veck och upprepar, centrum? Resten av dagen tillbringar jag med att vänta på min praktikant som inte kommer, delfiner i människokroppar och om jag har min butik i centrum.

Trappan



Onsdag 12 mars
Nästan som ett slags 1-årsfirande av min förra halsbrytande halk och saltomortal var det dags igen att ramla nedför trappen. Den lilla jävla trappan som ser så snäll, kort och rar ut. Dock med den största skillnaden att i onsdags slapp jag åka ambulans till mölndals sjukhus, rygg-röntgas och bli fullpumpad med morfin. Nån slags endorfin eller annan hormon läckte ut i mitt kroppssystem eftersom jag blev chockad och såg förra olyckan likt ett youtube-klipp hacka förbi i mitt inre. Men istället för att slå ryggslutet i trappen så ramlade jag med huvudet nästan rakt ned i papperskorgen som ni ser står till vänster om trappan.

Kim, vår nya praktikant stod i kassan när jag likt en basketboll gjorde tre poäng i papperskorgen. Hon blev först förskräckt, liksom de två kunderna som tjuvlyssnade på skivor. Sedan brast praktikanten ut i ett sånt där skratt som man bara inte kan hålla emot, fast man känner att man måste för att man vill vara artig. Ett putter och pys-skratt.

Jag flög upp som en jack russel och låtsades som ingenting, fast det ömmade i ryggslutet och jag hade en puls på hundraåttio. Det blev tyst i affären.

Tre saker som jag är ordentligt rädd för:
1. Trappor (Särskilt vår lilla, korta, stubbiga, även de på väg ned för masthugget till långgatorna)
2. Alla kuvert från Skattemyndigheten.
3. När det ringer från skyddat nummer.

torsdag 13 mars 2008

Skattångest

Tisdag 11/3
I dag ska jag betala in 71 000 kr i restskatt till skatteverket. Alla uppgifter är ifyllda och klara i alla fält på min internet-bank. Sitter och nuddar godkänn-knappen. Väntar, svettas, väntar, börjar hyperventilera. Loggar ut. Gör det i morgon.

I dag har det varit en väldigt lugn dag i butiken. Jag har kunnat fokusera på mig själv som människa och på hur jag utvecklas och inte. Sorterat lite skivor. Lånade ut min telefon till Sven då jag vägrade att låna ut pengar till honom denna månad då jag har så mycket i restskatt. Skall skriva mer om Sven senare.

måndag 10 mars 2008

En skivaffärs sista kamp del 1

Det här är en blogg som kommer att handla om hur det är att äga och jobba i en vinylbutik 2008. Affären ligger i Göteborg på Andra Långgatan. Mina krav på mig själv är höga. Min ambition är hög. Min arbetsmoral är låg.

Jag åt nästan 5 portioner paj i dag. Antonio som också jobbar här tog med sig överbliven hallonpaj som hans flickvän gjorde i helgen. Han hade även med sig fin vaniljsås.

När jag vid sjutiden började känna middagshunger började jag sleva. Efter 10 minuter kom jag på att jag åt hallonpaj istället för middag. Det blev fel. Sockerkick. Nu darrar jag.

Sammanfattning av dagen:
1st person kom in och frågande om vi sålde kokböcker! 1st vuxen person ville växla en 10-krona till 10 enkronor. Jag föreslog istället 2st 5 kronor då vi hade ont om 10 kronor. Personen gick med på det. Hmmm... Vi sålde bra på webben i dag vilket medförde att jag fick bära tungt till posten. 2st paket orkade jag inte ta med, sorry! Annars: hyfsad måndag.