måndag 16 juni 2008

Vi stänger, snyft.

Nu säger vi tack och adjö från skivaffären Blenda på Andra Långgatan i Göteborg.
Det har varit en underbar tid. Vi älskar alla er som har stöttat och handlat av oss genom åren. Hoppas ni tyckt om oss också. Skivaffären stänger vi Fredagen den 27 juni. Hur vi gör med webaffären är i skrivande stund ej helt klart. Klart är dock att vi stänger över sommaren. Vi återkommer om det i nyhetsbrevet, på www.blenda.com
och här såklart.

Jag funderar dock på att fortsätta skriva i min blogg. Kommer ju ha ypperligt med tid i sommar i alla fall. Rösta här bredvid på vad ni vill att jag ska skriva om. Har ju en massa små roliga skivaffärs-historier kvar från förr, lite gammalt skvaller och Sven historier på lager. Ett annat uppslag är ju att ni får följa mig vidare. Vad skall jag göra nu? Jag kan ju bara musik.

Det känns lite som jag tar studenten den 1 Juli. Funderar på att hyra ett lastbilsflak som skall köra mig upp och ner för avenyn ackompanjerad till vrålsnabb eurotechno. Någon som vill åka med? Jag bjuder på billig skumpa. Vi hörs snart. Jag älskar er!

tisdag 13 maj 2008

Strategi och sanning

Nu börjar det fina vädret igen. Vet att jag tagit upp det tidigare. Men det förstör allt jag byggt upp. Vad nu det är jag byggt upp? Nu hotar det dock min existens mer än någonsin. För hur kul tycker folk det är att köpa vinyl i min dammiga butik när man kan sitta ute i 25 graders värme och dricka öl på uteserveringar.

Jag förstår det likväl som jag föraktar det. Men nu till sanningen:

Värme gör dig slapp och trög i skallen. Öl gör dig fattig och konstlad glad. En glädje som försvinner lika snabbt som din ostadiga ekonomi. Kvar lever du på minnen som börjat försvinna redan nästa dag.

Då är det bättre att investera i tonvis med svart, blank, tjusig vinyl. Fina runda "plastkakor" som du stolt visar upp i en snygg hylla i ditt vardagsrum. Eller varför inte bara vandra runt på stan med en fullproppad påse från blenda med de runda svarta änglarna. Naturligtvis olika titlar olika dagar i veckan. Du kan till och med fylla påsen med skivor som passar de vänner du planerar att träffa under dagen. Ska du på date med någon som du vill ligga eller leva resten av ditt liv med krävs det naturligtvis en planering utöver det vanliga. Då krävs en strategi. En strategi som kan vara större än livet självt. Då kan du ringa mig. Eller besöka mig i affären.

Vinylstyrelsen

lördag 10 maj 2008

En reporter på mitt jobb / Tisdagen 29 April

Fick ett mejl i min brevlåda för några dagar sedan. Det kom från en reporter på P3. Han hade tittat lite på min blogg här och ville hänga ut en dag med mig i affären. Ville fånga min vardag och om och hur nedladdningen påverkat min butik. Sagt och gjort. Han ville ha tråkigt. Det fick han. Han hade så tråkigt så när han gick på "lunch" så blev han borta från halv två till halv sex. Jag klandrar honom inte. Det var fint väder ute. Det var dötråkigt i affären. Förutom ett besök av Sven. Jag förklarade för Sven att P3 höll på att göra ett inslag om affären.

-Nu? sa Sven
-Ja, sa jag.
Sven tittade upp i taket.
-Var är dom?
-På lunch. Inte i taket.
-Nä jag tittar efter mikrofonerna, förklarade Sven.
-De hänger inte upp dem i taket, sa jag.
-Men de är på lunch till klockan fem, tvivlade Sven.
-Har du gått och blivit fröken ur?
-En timma kvar till bolaget stänger, svarade Sven, har du en hundring till den 18:e?

Jag tog fram Svens post-it-lånelapp. Skrev 100:- och slängde honom en hundring i handen. Sven trevade sig ut som han alltid gör. Ut går det långsamt, in går det jättesnabbt.

Halv sex kom Niklas tillbaka som gjorde P3-inslaget och gjorde lite mer mic-jobb. Vi fejkade öppning och stängning. Jag svarade på några frågor som jag inte kom i håg nu. Han lovade att säga till när det skulle sändas. Det lovar jag till Er som läser här också. Jag är dock tveksam till att det kommer att sändas. Det blir väl så här:

Rassel-rassel, knirrk, knaarrr(Dörren låter förjävligt när den öppnas). (jag går fram till skivspelarna och sätter på den), Säger typ,
-Ja, så har man öppnat.
Sedan repeteras allt fast baklänges och jag avslutar med,
-Ja, så var det stängt då.

Måndagen 28 April

Hurra! Hurra! Hurra! Mina medmäniskor har fortfarande lön kvar. Det rasslade in orders på nätet och in genom dörren stormade folk in. Det kändes ett tag som 2001. I bland är det skönt att bli svettig.

torsdag 24 april 2008

Tisdag - Torsdag / Looptroops omslag gjordes med T9

Tisdag
Tråktisdag igen. Alldeles för bra väder för att vanligt folk vill gå i skivbutiker. Blenda är ju dessutom ingen vanlig skivbutik. Tre dagar kvar till lön dessutom. Fick dock besök av en massa kompisar som vill stå i butiken och prata. Det är klart att det är kul att prata, men jag tjänar ju inga pengar på det och samtidigt känns det fel att fråga om de vill lägga en tjuga för att jag skall ha tid och prata. Det finns ju alltid en massa att göra med hemsidan bland annat. Man kan alltid lägga upp någon skiva som inte är upplagd, skicka mail. Sortera papper. Göra ekonomi.

Om jag slutar leka affär en dag vill jag nog skaffa ett kontor. Helst ett kontor med en svår adress så att det är lite svårt att hitta dit för folk och vänner som önskar besöka. Vore trevligt att krydda med ett hemligt nummer. Eller kanske inte ens ha en telefon, utan man ber kontorsgrannen snällt med huvudet på sne om man kan lämna ut hans eller hennes nummer istället? Då sparar man telefonpengar plus att grannen blir lite som en ofrivillig sekreterare.

Är det någon snäll där ute som som har ett kontor med telefon och rummet bredvid är ledigt? Det behöver inte finnas ett telefon jack i det lediga rummet...

Onsdag
Alldeles för bra väder igen, nu dock bara två dagar kvar till lön. Får ytterligare besök av kompisar. Många som har jobbat här tidigare kommer gärna tillbaka och pratar. En som jobbat här förut kom förbi och avslöjade att han varit ute i det soliga vädret två dagar i rad och satsade på en tredje för efter det skulle han vara lagom brun för att söka jobb. Jag tyckte det lät vettigt och önskade honom lycka till.

Torsdag

Återigen alldeles för bra jävla väder. När jag slog ut kassan var det nåt slags bottenrekord. USCH. I dag har Olof varit här och packat upp, lagt in och spelat in nya fina reggaeskivor som vi lägger upp på vår web. Olof och jag har pratat om hur det kommer att gå för artister på Jamaica om den här gratisladdningen fortsätter.

Det har även snackats och lyssnats en hel del på Looptroops nya. Vi upptäckte att Mattias som har gjort omslaget råkat stava fel på en featuring. Han skrev COM.I.C istället för COSM.I.C. En kort stund trodde vi det var en ny artist. Sedan trodde vi att Tommy hoppade av för att Mattias stavat fel på omslaget. Men så var det nog inte heller. Efter det skickade jag ett sms till Dainja som Mattias också kallas. Så här stod det ordagrant:

Vem är den nya roliga rapparen i Looptroos? (mitt sms)
Vad är Looptroos? (Mattias sms)
Ha-ha. Fan, jävla T9. Var det det du använde när du gjorde omslaget? (Mitt sms)
Ja (Mattias sms)

måndag 21 april 2008

Tokmåndag

I dag jobbade Antonio mestadels i kassan tillsammans med vår praktikant Tina.

Till herr Skattemyndigheten ang Antonio: -Ja, Antonio jobbar vitt, han betalar skatt och jag betalar arbetsgivareavgifter. Vi har egentligen inte råd. Men Antonio och jag vill göra rätt för oss.

Till herr Skattigmyndigheten ang Tina:-Nej, en praktikant får ingen lön. Därmed betalar vi varken arbetsgivareavgifter eller skatt för Tina. Men en praktik är till för att man skall förbereda sig inför vuxenlivet som tyvärr innebär att man måste jobba för att få pengar till mat och husrum. Dock, kära skattemyndigheten, är jag inte helt säker på att Blenda är det bästa stället att förberada sig inför vuxenlivet. Ingen här är ju vuxen.

I dag jag satt mest uppe på kontoret och tyckte synd om mig själv. Har varit jobbigt förkyld i över två veckor nu. Funderade på om jag har fått pollenallergi och försökte upplysa mig själv genom att, som en hypokondriker, surfa runt på apotekets hemsida och läsa om pollenallergimediciner. Mitt i den jobbiga surfen
fylldes plötsligt affären där nere av en massa röster. Ett ohejdat tjattrande och smattrande. Till slut kunde jag inte motstå min nyfikenhet utan smygkikade ut i affären. I kassan står som väntat Antonio och Tina. Nere bland skivorna går en man i 30års åldern omkring ungefär lika målmedvetet som professor Baltazar. Han cirklar runt i affären samtidigt som han pratar väldigt högt och oerhört snabbt för sig själv. Ungefär så här:
-Men, jag sa ju att att, att, sluta skälla på mig. Nu får du lugna dig. Du kommer ingen vart med att säga så. Ja menar, SLUTA SKÄLLA. Jo men du vet att jag håller mig lugn. jag är lugn. Jag tror att, att, att.....
Helt plötsligt säger Antonio i kassan högt till Baltazar-wannabeen;
-Du, han gick.
-Va? sa cirkel-mannen.
-Han gick ut genom dörren, han gick, upprepade Antonio.
-Hmm, brrr, ba-ba-ba. Tror du? G-G-Gick? Gjorde han. Mummel, mummel. Cirkel. Cirkel.
-Han har gått nu så om du snabbar dig så kanske du hinner i fatt honom.

Mannen fortsätter mumla osammanhängande och ohörbara saker varpå han helt plötsligt slinker ut genom dörren. Ungefär lika fort som han kom in.

Till herr Skattemyndigheten:
-Om folk som mår dåligt spenderar sin tid inne i butiken, får jag betydande skattelättnader för social omsorg och behöver Antonio som har sån bra hand med dem betala mindre i skatt?

fredag 18 april 2008

Som en atomklocka


Det är så skönt att man kan lita på sven. Kl 13 svängde han förbi och lämnade min 500 lapp. Han hade dock väldigt brått. Fredagen i övrigt bjöd på ett nästan skrämmande lugn. Inte alls som fredagar skall vara. Men jag är inte orolig. Jag är ju redan på botten. The only way is up, baby.

onsdag 16 april 2008

Svens lånelapp



Här är fotobevis på Sven's lånelapp för att fastställa autenciteten i det inlägg jag gjorde innan. Fredagen den 18e April är det meningen att Sven skall komma in med de 500 kronorna han är skyldig mig. Återkommer med hur det går då. Vilken cliffhanger!!!

Sven lånar pengar till sitt imperium.


Så här ser Sven ut. Han har lånat pengar av mig i affären på reguljär basis sedan Maj-99. Många tror att han är en utslagen stackars alkis. Men det är han inte. Han håller på att bygga ett affärsimperium som kommer att knäcka Gates, Trump & Bengans. När han är klar är jag den förste att gratulera.

Just nu är hans affärsstrategi lite flummig. Den består väl mest i att försöka låna till sig pengar så han kan få i sig lite öl och mat så dagen klaras av på ett fint sätt. Därav Svens ytterst regelbundna besök. Minst 4ggr i veckan rycker han upp dörren och kräver att få "lägga till en släng på listan".
Det innebär att jag måste neka Sven 20 ggr av 25 för att inte bli ruinerad. Det kan vara lite tröttande. Varje månad den 18:e betalar han dock tillbaka ALLA pengar som står på listan. Sven är därmed långt bättre på att göra rätt för sig än många av min bättre kompisar.

En gång kom Sven in med högerarmen i ett gigantiskt gips-paket. När jag påpekade det jobbiga att ha brutit armen tyckte han det var baggis.

-Vadå det klart att det är jobbigt. Svårt med att dricka öl och så?
- Nä, det är väl inte det som är det jobbiga, tyckte Sven.
- Vad är det som är jobbigast då? undrade jag.
- Att jag inte kan jobba.

Tänkte ett stund fråga vad Sven jobbade med. Men jag ville inte det. Ville inte förstöra den fina mystik som vilar över Sven.

tisdag 15 april 2008

Vanlig tråktisdag.

Av någon anledning har alltid tisdagarna funkat sämst i butiken. Men i dag hände det verkligen i n g e n t i n g. Till och med Tina höll på att somna bakom kassan. Tina är vår nya praktikant. Vi har alltid nya praktikanter känns det som, undrar varför vi har det? Varför stannar inte praktikanter längre än max 6 veckor. I bland är de här kortare till och med. Precis när de har lärt sig alla viktiga rutiner och kassan så är praktiktiden över och ska de sluta. Känns som om man ger utan att få någonting tillbaka. Jag tror jag är utnyttjad av skoltrötta tonåringar. Fan.

För övrigt så hade vi en gång en praktikant som somnade i kassan. Det var en fin och bra praktikant på alla sätt men jag tror han växte väldigt mycket ,vilket gjorde honom väldigt trött. Han var runt 17 år. I kassan hade han fixat till sig en slags barstol. Om han satt på den kunde han väldigt bekvämt lägga huvudet på kassa-apparaten och efter en stund så slumrade han in. Jag märkte ingenting förrän jag hörde en kund stå och hojta nere vid kassan.

-Hallå, haaaaallllllåååå. Ho-ho. hoooo-hoooo!

När jag släntrade ner ser jag den trötte praktikanten slumra sött utan att ta in kunden som står 30cm från honom försöker få uppmärksamhet. Då slog jag helt sonika in kundens skivor i kassan varpå den lätt-snarkade tonåringen yrt vaknade till liv.

- Sov du, sa jag, det är tråktisdag.

fredag 11 april 2008

Oväntat besök

Eftersom jag tycker det är slöseri med tid och vansinnigt tråkigt att städa ser affären rätt krasslig ut just nu. Eller så har den alltid sett krasslig ut. Jag är inte objektiv. Har dock kommit på en sak som gör att jag sparar runt 40 spänn om dagen samt att det sprider en hemtrevlig doft som döljer de onda som ligger strax under.

Vit bryggare. Gevlia. Vita filter.

Så fick jag besök såklart. Två kompisar. John och Viktor. Det blev nästan fullt i affären trots att den är rätt rymlig beronede av att de båda hade barnvagnar, med barn i. Det är inte alla som har barn i sina vagnar när de kommer in till Blenda.

John har ett skarpt luktsinne för han ställde frågan ganska omgånde om jag bryggde kaffe. Naturligvis svarade jag och erbjöd herrskapet en liten plastmugg kaffe var. John är en affärsman med bokstavskombination. Affärsideerna sprutar ur honom och hans mun smattrar som knallpulver.

-Nu när det är tuffare med skivförsäljningen, möblera upp med soffor, ställ ut skivspelare med hörlurslyssning och tjäna pengar på kaffe.

Då såg jag Johns lätt bruna beläggning på överläppen. När sällskapet hade trasslat sig ut med vagnar och skrikande barn som fått för dålig uppmärksamhet sprang jag till kaffekokaren och kollade. Jag hade inte satt i filtret rätt. En massa sump följt med i pannan. Efter jag tvättat rent min bruna överläpp funderade jag hela dagen på om jag skulle öppna kafé fast jag inte kan koka kaffe. Jag funderar fortfarande.


söndag 23 mars 2008

Twin Peaks i affären för några veckor sedan

Någon dag för några veckor sedan.
I dag kom en jättekort och smal man i 55-års åldern in i affären .Han nådde inte ens upp till disken. Han måste haft någon bensjukdom för han gick på kryckor och hela underkroppen slängde och svängde ganska okontrollerat. Stod i kassan för att vår praktikant som bara orkar komma varannan dag inte orkat komma. Hon är 18 år. Kändes som det tog en evighet för honom att ens komma in genom dörren och sedan gunga och svänga sig hela vägen fram till kassan. När han väl kom fram frågade han med en slags heliumröst,

- Har ni cigaretter?
- Nej, vi säljer vinylskivor.

Varpå han svängde och krängde i ytterligare 10 minuter innan han lyckades krångla sig skrällandes med sina kryckor till dörren och ut. Fick en fin känsla av David Lynch, the black lodge och Laura Palmer. Efter den konstiga stunden kände jag att det var dags med en lunch

Fredagsblodet kokar

Fredagen 14 mars
Fredagar gillar vi i allmänhet. Särskilt om man har en skivaffär. Då glömmer man bort varför man har gråtit ensam i affären de tidigare dagarna. Då fylls min fina, stora, härliga affär med tonåringar, 25-åringar samt en och annan medelålders. Ögonen fuktas mig, saliven växer i munnen när jag slår in tolva på tolva i kassan. 89kr+89kr+89kr+89kr=356kr. Kort eller kontant? Tack så mycket. Ha en trevlig helg. Ta det lugnt. Tänk om alla dagar vore som fredagar.

lördag 22 mars 2008

Delfiner i centrum

Torsdagen 13 Mars
Sätter i nyckeln och öppnar dörren till affären med sviter i kroppen från gårdagens fall i trappan. Lätt ömhet och extrakryddad stelhet i ryggslutet. Ger min trapp några sura blickar och en tunguträckning innan jag bestiger den på väg upp till kontoret bakom kassan. Sörplar högljutt mitt medhavda kaffe från publik.

Slår på datorn med 30 minuter till öppning. Skall egentligen skriva ut ordrar, plocka dem och kanske hinna lägga upp lite nyinkommen vinyl på vår hemsida www.blenda.com . Men fastar i min mailkorg. Ett mail från en farbror som känner sig som en delfin i en människokropp har fångat min uppmärksamhet. Klickar mig in på den bifogade länken www.svedimf.3w.se och läser storögt om en galning som anser sig själv vara delfin fångad i en människokropp.

Missar min butiksöppning med 5 minuter bara på grund av vansinnesmejlet. Vet inte vad jag ska tro. Är det på skoj? Det mesta talar för det. Bl.a loggan. Ser helt knas ut. Går ut i butiken. Sorterar lite skivor. Växlar lite stål mot en sedel åt en dam som parkerat utanför och frågar om hur Göteborgs stad kan ta 25kr/tim för att parkera sin bil på Andra Långgatan. Jag svarar med att i vanliga fall brukar jag inte växla pengar till automaten utanför och förklarar vidare att långgatan räknas som centrum och där är det dyrt att parkera fossila-bränsle-slukare. Hon lägger pannan i veck och upprepar, centrum? Resten av dagen tillbringar jag med att vänta på min praktikant som inte kommer, delfiner i människokroppar och om jag har min butik i centrum.

Trappan



Onsdag 12 mars
Nästan som ett slags 1-årsfirande av min förra halsbrytande halk och saltomortal var det dags igen att ramla nedför trappen. Den lilla jävla trappan som ser så snäll, kort och rar ut. Dock med den största skillnaden att i onsdags slapp jag åka ambulans till mölndals sjukhus, rygg-röntgas och bli fullpumpad med morfin. Nån slags endorfin eller annan hormon läckte ut i mitt kroppssystem eftersom jag blev chockad och såg förra olyckan likt ett youtube-klipp hacka förbi i mitt inre. Men istället för att slå ryggslutet i trappen så ramlade jag med huvudet nästan rakt ned i papperskorgen som ni ser står till vänster om trappan.

Kim, vår nya praktikant stod i kassan när jag likt en basketboll gjorde tre poäng i papperskorgen. Hon blev först förskräckt, liksom de två kunderna som tjuvlyssnade på skivor. Sedan brast praktikanten ut i ett sånt där skratt som man bara inte kan hålla emot, fast man känner att man måste för att man vill vara artig. Ett putter och pys-skratt.

Jag flög upp som en jack russel och låtsades som ingenting, fast det ömmade i ryggslutet och jag hade en puls på hundraåttio. Det blev tyst i affären.

Tre saker som jag är ordentligt rädd för:
1. Trappor (Särskilt vår lilla, korta, stubbiga, även de på väg ned för masthugget till långgatorna)
2. Alla kuvert från Skattemyndigheten.
3. När det ringer från skyddat nummer.

torsdag 13 mars 2008

Skattångest

Tisdag 11/3
I dag ska jag betala in 71 000 kr i restskatt till skatteverket. Alla uppgifter är ifyllda och klara i alla fält på min internet-bank. Sitter och nuddar godkänn-knappen. Väntar, svettas, väntar, börjar hyperventilera. Loggar ut. Gör det i morgon.

I dag har det varit en väldigt lugn dag i butiken. Jag har kunnat fokusera på mig själv som människa och på hur jag utvecklas och inte. Sorterat lite skivor. Lånade ut min telefon till Sven då jag vägrade att låna ut pengar till honom denna månad då jag har så mycket i restskatt. Skall skriva mer om Sven senare.

måndag 10 mars 2008

En skivaffärs sista kamp del 1

Det här är en blogg som kommer att handla om hur det är att äga och jobba i en vinylbutik 2008. Affären ligger i Göteborg på Andra Långgatan. Mina krav på mig själv är höga. Min ambition är hög. Min arbetsmoral är låg.

Jag åt nästan 5 portioner paj i dag. Antonio som också jobbar här tog med sig överbliven hallonpaj som hans flickvän gjorde i helgen. Han hade även med sig fin vaniljsås.

När jag vid sjutiden började känna middagshunger började jag sleva. Efter 10 minuter kom jag på att jag åt hallonpaj istället för middag. Det blev fel. Sockerkick. Nu darrar jag.

Sammanfattning av dagen:
1st person kom in och frågande om vi sålde kokböcker! 1st vuxen person ville växla en 10-krona till 10 enkronor. Jag föreslog istället 2st 5 kronor då vi hade ont om 10 kronor. Personen gick med på det. Hmmm... Vi sålde bra på webben i dag vilket medförde att jag fick bära tungt till posten. 2st paket orkade jag inte ta med, sorry! Annars: hyfsad måndag.