torsdag 24 april 2008

Tisdag - Torsdag / Looptroops omslag gjordes med T9

Tisdag
Tråktisdag igen. Alldeles för bra väder för att vanligt folk vill gå i skivbutiker. Blenda är ju dessutom ingen vanlig skivbutik. Tre dagar kvar till lön dessutom. Fick dock besök av en massa kompisar som vill stå i butiken och prata. Det är klart att det är kul att prata, men jag tjänar ju inga pengar på det och samtidigt känns det fel att fråga om de vill lägga en tjuga för att jag skall ha tid och prata. Det finns ju alltid en massa att göra med hemsidan bland annat. Man kan alltid lägga upp någon skiva som inte är upplagd, skicka mail. Sortera papper. Göra ekonomi.

Om jag slutar leka affär en dag vill jag nog skaffa ett kontor. Helst ett kontor med en svår adress så att det är lite svårt att hitta dit för folk och vänner som önskar besöka. Vore trevligt att krydda med ett hemligt nummer. Eller kanske inte ens ha en telefon, utan man ber kontorsgrannen snällt med huvudet på sne om man kan lämna ut hans eller hennes nummer istället? Då sparar man telefonpengar plus att grannen blir lite som en ofrivillig sekreterare.

Är det någon snäll där ute som som har ett kontor med telefon och rummet bredvid är ledigt? Det behöver inte finnas ett telefon jack i det lediga rummet...

Onsdag
Alldeles för bra väder igen, nu dock bara två dagar kvar till lön. Får ytterligare besök av kompisar. Många som har jobbat här tidigare kommer gärna tillbaka och pratar. En som jobbat här förut kom förbi och avslöjade att han varit ute i det soliga vädret två dagar i rad och satsade på en tredje för efter det skulle han vara lagom brun för att söka jobb. Jag tyckte det lät vettigt och önskade honom lycka till.

Torsdag

Återigen alldeles för bra jävla väder. När jag slog ut kassan var det nåt slags bottenrekord. USCH. I dag har Olof varit här och packat upp, lagt in och spelat in nya fina reggaeskivor som vi lägger upp på vår web. Olof och jag har pratat om hur det kommer att gå för artister på Jamaica om den här gratisladdningen fortsätter.

Det har även snackats och lyssnats en hel del på Looptroops nya. Vi upptäckte att Mattias som har gjort omslaget råkat stava fel på en featuring. Han skrev COM.I.C istället för COSM.I.C. En kort stund trodde vi det var en ny artist. Sedan trodde vi att Tommy hoppade av för att Mattias stavat fel på omslaget. Men så var det nog inte heller. Efter det skickade jag ett sms till Dainja som Mattias också kallas. Så här stod det ordagrant:

Vem är den nya roliga rapparen i Looptroos? (mitt sms)
Vad är Looptroos? (Mattias sms)
Ha-ha. Fan, jävla T9. Var det det du använde när du gjorde omslaget? (Mitt sms)
Ja (Mattias sms)

måndag 21 april 2008

Tokmåndag

I dag jobbade Antonio mestadels i kassan tillsammans med vår praktikant Tina.

Till herr Skattemyndigheten ang Antonio: -Ja, Antonio jobbar vitt, han betalar skatt och jag betalar arbetsgivareavgifter. Vi har egentligen inte råd. Men Antonio och jag vill göra rätt för oss.

Till herr Skattigmyndigheten ang Tina:-Nej, en praktikant får ingen lön. Därmed betalar vi varken arbetsgivareavgifter eller skatt för Tina. Men en praktik är till för att man skall förbereda sig inför vuxenlivet som tyvärr innebär att man måste jobba för att få pengar till mat och husrum. Dock, kära skattemyndigheten, är jag inte helt säker på att Blenda är det bästa stället att förberada sig inför vuxenlivet. Ingen här är ju vuxen.

I dag jag satt mest uppe på kontoret och tyckte synd om mig själv. Har varit jobbigt förkyld i över två veckor nu. Funderade på om jag har fått pollenallergi och försökte upplysa mig själv genom att, som en hypokondriker, surfa runt på apotekets hemsida och läsa om pollenallergimediciner. Mitt i den jobbiga surfen
fylldes plötsligt affären där nere av en massa röster. Ett ohejdat tjattrande och smattrande. Till slut kunde jag inte motstå min nyfikenhet utan smygkikade ut i affären. I kassan står som väntat Antonio och Tina. Nere bland skivorna går en man i 30års åldern omkring ungefär lika målmedvetet som professor Baltazar. Han cirklar runt i affären samtidigt som han pratar väldigt högt och oerhört snabbt för sig själv. Ungefär så här:
-Men, jag sa ju att att, att, sluta skälla på mig. Nu får du lugna dig. Du kommer ingen vart med att säga så. Ja menar, SLUTA SKÄLLA. Jo men du vet att jag håller mig lugn. jag är lugn. Jag tror att, att, att.....
Helt plötsligt säger Antonio i kassan högt till Baltazar-wannabeen;
-Du, han gick.
-Va? sa cirkel-mannen.
-Han gick ut genom dörren, han gick, upprepade Antonio.
-Hmm, brrr, ba-ba-ba. Tror du? G-G-Gick? Gjorde han. Mummel, mummel. Cirkel. Cirkel.
-Han har gått nu så om du snabbar dig så kanske du hinner i fatt honom.

Mannen fortsätter mumla osammanhängande och ohörbara saker varpå han helt plötsligt slinker ut genom dörren. Ungefär lika fort som han kom in.

Till herr Skattemyndigheten:
-Om folk som mår dåligt spenderar sin tid inne i butiken, får jag betydande skattelättnader för social omsorg och behöver Antonio som har sån bra hand med dem betala mindre i skatt?

fredag 18 april 2008

Som en atomklocka


Det är så skönt att man kan lita på sven. Kl 13 svängde han förbi och lämnade min 500 lapp. Han hade dock väldigt brått. Fredagen i övrigt bjöd på ett nästan skrämmande lugn. Inte alls som fredagar skall vara. Men jag är inte orolig. Jag är ju redan på botten. The only way is up, baby.

onsdag 16 april 2008

Svens lånelapp



Här är fotobevis på Sven's lånelapp för att fastställa autenciteten i det inlägg jag gjorde innan. Fredagen den 18e April är det meningen att Sven skall komma in med de 500 kronorna han är skyldig mig. Återkommer med hur det går då. Vilken cliffhanger!!!

Sven lånar pengar till sitt imperium.


Så här ser Sven ut. Han har lånat pengar av mig i affären på reguljär basis sedan Maj-99. Många tror att han är en utslagen stackars alkis. Men det är han inte. Han håller på att bygga ett affärsimperium som kommer att knäcka Gates, Trump & Bengans. När han är klar är jag den förste att gratulera.

Just nu är hans affärsstrategi lite flummig. Den består väl mest i att försöka låna till sig pengar så han kan få i sig lite öl och mat så dagen klaras av på ett fint sätt. Därav Svens ytterst regelbundna besök. Minst 4ggr i veckan rycker han upp dörren och kräver att få "lägga till en släng på listan".
Det innebär att jag måste neka Sven 20 ggr av 25 för att inte bli ruinerad. Det kan vara lite tröttande. Varje månad den 18:e betalar han dock tillbaka ALLA pengar som står på listan. Sven är därmed långt bättre på att göra rätt för sig än många av min bättre kompisar.

En gång kom Sven in med högerarmen i ett gigantiskt gips-paket. När jag påpekade det jobbiga att ha brutit armen tyckte han det var baggis.

-Vadå det klart att det är jobbigt. Svårt med att dricka öl och så?
- Nä, det är väl inte det som är det jobbiga, tyckte Sven.
- Vad är det som är jobbigast då? undrade jag.
- Att jag inte kan jobba.

Tänkte ett stund fråga vad Sven jobbade med. Men jag ville inte det. Ville inte förstöra den fina mystik som vilar över Sven.

tisdag 15 april 2008

Vanlig tråktisdag.

Av någon anledning har alltid tisdagarna funkat sämst i butiken. Men i dag hände det verkligen i n g e n t i n g. Till och med Tina höll på att somna bakom kassan. Tina är vår nya praktikant. Vi har alltid nya praktikanter känns det som, undrar varför vi har det? Varför stannar inte praktikanter längre än max 6 veckor. I bland är de här kortare till och med. Precis när de har lärt sig alla viktiga rutiner och kassan så är praktiktiden över och ska de sluta. Känns som om man ger utan att få någonting tillbaka. Jag tror jag är utnyttjad av skoltrötta tonåringar. Fan.

För övrigt så hade vi en gång en praktikant som somnade i kassan. Det var en fin och bra praktikant på alla sätt men jag tror han växte väldigt mycket ,vilket gjorde honom väldigt trött. Han var runt 17 år. I kassan hade han fixat till sig en slags barstol. Om han satt på den kunde han väldigt bekvämt lägga huvudet på kassa-apparaten och efter en stund så slumrade han in. Jag märkte ingenting förrän jag hörde en kund stå och hojta nere vid kassan.

-Hallå, haaaaallllllåååå. Ho-ho. hoooo-hoooo!

När jag släntrade ner ser jag den trötte praktikanten slumra sött utan att ta in kunden som står 30cm från honom försöker få uppmärksamhet. Då slog jag helt sonika in kundens skivor i kassan varpå den lätt-snarkade tonåringen yrt vaknade till liv.

- Sov du, sa jag, det är tråktisdag.

fredag 11 april 2008

Oväntat besök

Eftersom jag tycker det är slöseri med tid och vansinnigt tråkigt att städa ser affären rätt krasslig ut just nu. Eller så har den alltid sett krasslig ut. Jag är inte objektiv. Har dock kommit på en sak som gör att jag sparar runt 40 spänn om dagen samt att det sprider en hemtrevlig doft som döljer de onda som ligger strax under.

Vit bryggare. Gevlia. Vita filter.

Så fick jag besök såklart. Två kompisar. John och Viktor. Det blev nästan fullt i affären trots att den är rätt rymlig beronede av att de båda hade barnvagnar, med barn i. Det är inte alla som har barn i sina vagnar när de kommer in till Blenda.

John har ett skarpt luktsinne för han ställde frågan ganska omgånde om jag bryggde kaffe. Naturligvis svarade jag och erbjöd herrskapet en liten plastmugg kaffe var. John är en affärsman med bokstavskombination. Affärsideerna sprutar ur honom och hans mun smattrar som knallpulver.

-Nu när det är tuffare med skivförsäljningen, möblera upp med soffor, ställ ut skivspelare med hörlurslyssning och tjäna pengar på kaffe.

Då såg jag Johns lätt bruna beläggning på överläppen. När sällskapet hade trasslat sig ut med vagnar och skrikande barn som fått för dålig uppmärksamhet sprang jag till kaffekokaren och kollade. Jag hade inte satt i filtret rätt. En massa sump följt med i pannan. Efter jag tvättat rent min bruna överläpp funderade jag hela dagen på om jag skulle öppna kafé fast jag inte kan koka kaffe. Jag funderar fortfarande.